Levnadssätt bland babianer
De första människorna som studerade vilda babianer beskrev dem som fula och grymma på grund av deras föga tilltalande utseende och aggressiva beteende.
För att förstå babianernas verkliga natur är det viktigt att göra sig kvitt många av de fördomar som beror på att man tolkat djurens beteende efter vårt eget. Det är viktigt att vara medveten om att hela utvecklingshistorien för babianerna har gällt att överleva i en fientlig miljö.
Babianerna är flockdjur
Flockar av babianer består av ett skiftande antal individer, 5-300 djur. Storleken på flocken beror på art, tillgång till föda och hur flocken lever. Man brukar säga att det finns två olika typer av flockar: den blandade gruppen och haremsgruppen.
I de blandade grupperna är hierarkin stark. De dominanta hannarna som leder flocken är de starkaste och tyngsta djuren, och det ankommer på dem att försvara de övriga flockmedlemmarna mot rovdjur. Det faktum att. inte endast en utan en hel grupp hannar har ledarfunktion kan vara till fördel, om någon av dem skulle dödas.
Vid interna dispyter intar den med lägst rang den typiska, underordnade ställningen mot den dominante hannen, dvs. bakdelen presenteras. Den dominante hannen svarar genom minskad vrede och simulerar i extrema fall parning med den underordnade. Detta ritualiserade beteende, som ursprungligen är av sexuell karaktär, är nödvändigt för att lösa grälen mellan gruppmedlemmarna utan blodiga strider. En riktig strid skulle kunna vara mycket farlig.
Honor stannar hela livet i gruppen, och deras sociala ställning bestäms efter ålder och släktskap. Unga hannar lämnar oftast flocken när de blir könsmogna. För att komma in i en annan grupp genomgår de aggressiva strider med flockens ursprungliga hannar.
Under viloperioden på dagen kopplar gruppen av och ägnar sig åt ömsesidig putsning. Detta beteende som är viktigt för att hålla pälsen ren bidrar också till att stärka de sociala banden. Oftast är det honorna som börjar putsa sina ungar, de dominanta hannarna eller andra honor.
Haremsgrupper med en alfahanne som vakar över flera honor förekommer främst hos mantelbabianer. Den dominanta hannen ser till att honorna stannar i hans närhet. Hos dessa grupper lämnar alla ungar, även honor, flocken när de blir könsmogna. Ibland kan flera flockar bilda en större ansamling, men hannarna är noga att ingen hona hamnar i en annan flock.
Föda
Babianer slår sig helst inte ner i områden som helt saknar träd eller höga klippor. På natten samlas babianerna för att sova i träden eller bland klipporna där de känner sig säkra och kan få både vila och skydd mot fiender. På morgonen klättrar de ner och ger sig iväg för att leta efter föda.
Babianerna äter rotdelar, bär, frukter och andra växtämnen samt insekter, ägg och fåglar. Man har sett dem fånga harar, smågaseller och till och med andra apor. Babianer kan överleva i torra regioner som inte är lämpliga för andra primater.
Revir
Reviret varierar i storlek med flockens storlek och tillgång till föda. I Amboseliparken i Kenya har babianer stora revirområden på 7-15 kvadratkilometer. Områdena överlappar ofta varandra men flockarna kommer sällan i kontakt med varandra, förutom när det är brist på vatten och de dras mot de få vattenhålen. Under sådana förhållanden det oftast inte några slagsmål mellan grupperna utan mindre flockar lämnar företräde åt större grupper.
Babianerna förflyttar sig ofta 5 km om dagen och håller sig strikt på ett led. Främst går de svagare hannarna och ungdjuren, följda av ungar och äldre honor med diungar och de dominanta hannarna, som skyddar dem, och längst bak går andra hannar, som är lägre i rang. När djuren får syn på en fiende gömmer sig honorna och ungarna i ett träd eller bland stenar, medan de dominanta hannarna möter faran, flankerade av andra fullvuxna hannar. Babianer är vanligtvis aggressiva mot angripare och med sina kraftiga hörntänder kan de åsamka fienden svåra sår. Om ett större rovdjur som ett lejon kommer emot dem tar oftast hela flocken till flykten.
Man har lagt märke till att en del babianflockar kan leva i närhet antilophjordar, vilket kan hjälpa de olika arterna att skydda sig mot rovdjur. Babianerna har bra syn och antiloperna har ett bra luktsinne, och då kan det vara svårt för ett rovdjur att smyga sig fram obemärkt.
Fortplantning och ungarnas uppfostran
Babianhonorna är sexuellt mottagliga cirka en vecka varje månad. Då blir deras uppsvällningarna i anal-genitalområdet mörkare, och honorna erbjuder sig åt de dominanta hannarna genom att presentera den lysande bakdelen. Om de högrankade hannarna inte bryr sig om dem försöker honorna väcka deras uppmärksamhet genom att börja putsa dem.
I blandade grupper har varje hane möjlighet att para sig med varje hona. Vanligtvis väljer honan de hannar som står högst i rang och därför kan det bli våldsamma strider mellan hannarna för att de ska visa upp sin rang och styrka. Men det finns andra sätt för en hane att vinna honornas intresse och det är genom att skapa en vänlig relation med henne, dvs att han putsar henne, hämtar föda eller hjälper till med ungarnas uppfostran.
Dräktigheten varar i ca 6 månader, och honan föder vanligtvis en unge varannat år. Ungen väger omkring ett kilo och har svart päls. I allmänhet väcker de nyfödda hela gruppens intresse och även andra honor i flocken ansvarar för ungens uppfostran. Denna uppmärksamhet är mycket viktig ur social synpunkt och medan de växer upp och leker de med jämngamla ungar och yngre babianer. Honan ger di i ca 1 år och efter fyra till sex år är ungarna könsmogna.
I naturen blir babianerna omkring 30 år gamla.
man kan inte se vem som skapat sidan behöver det för ett skolarbete
Skriv en kommentar