Mandrill och drill


Mandrillen (Mandrillus sphinx) och drillen (Mandrillus leucophaeus) bildar tillsammans släktet Mandriller (Mandrillus) bland familjen markattade apor. Tidigare klassade man både mandrillen och drillen i samma släkte som babianerna, tack vare deras likheter med babianer, men numera klassas de som ett eget släkte. Dock tillhör både babianerna och mandrillerna familjen markattade apor.

Mandrillen klassas som en sårbar art och lever i ett relativt litet område i Afrika. Utbredningsområdet sträcker sig över Kamerun, Republiken Kongo, Gabon och Ekvatorialguinea.

Drillen är en utrotningshotad art som lever i ett något mindre område än mandrillen (Kamerun och Nigeria).

En gång i tiden fanns både drillen och mandrillen även i norra Afrika och i södra Europa.

Utseende

Både mandrillen och drillen är stora och starka apor. Till skillnad från babianerna har de en kort svans, bara några centimeter lång. Extremiteterna (armar och ben) är ungefär lika långa och anpassade till djurens rörelsesätt på marken. Huvudet är liksom hos de nära besläktade babianerna relativt stort och har en lång nos.

  Hanar Honor
Kroppslängd 60-90 cm 55-65 cm
Vikt 20-35 kg 10-15 kg

Den fullvuxna hannen hos mandrillen har en nos med lysande ansiktsfärger. Nosen är röd och de längsgående benkammarna klarblåa. Dessa pråliga färger, som även finns på mandrillens bakdel och blir starkare när djuret är uppretat och utgör en viktig visuell signal. När hannen intar hotställning får färgerna honom att se ännu mer skräckinjagande ut. Hannen hos drillen är inte lika färgglad. Nosen är svart och endast hakan är röd och har ett vitt eller grått skägg.

Mandrill

Levnadssätt

Liksom babianerna, vars liv på marken är fullt av faror, är även mandrillen och drillen aggressiva och farliga motståndare.

Flockstorleken varierar från 3-5 till över 50 djur. I allmänhet utgör den polygama familjegruppen den grundläggande sociala enheten, vilken består av en fullvuxen hanne, 10-12 honor, ungar och ungdjur. De starkare hannarna håller behörigt avstånd till gruppen, men är beredda att komma till hjälp vid minsta tecken på fara. De är huvudsakligen stationära djur.

De går ganska långsamt hit och dit, gräver efter ätbara rötter eller vänder på stenar efter insekter. Gruppmedlemmarna tappar aldrig varandra ur sikte, och när vegetationen är tät, håller de kontakt med grymtningar, morrningar eller andra läten. Både mandrillen och drillen är allätare.

Att räkna beståndet är en ganska svår uppgift på grund av att djuren lever i regnskogen. Genom avverkning av regnskogen minskar deras utbredningsområde avsevärt och deras kött gör dem till populära byten även för människor.


Skriv en kommentar


Babianer.se - För dig som vill lära dig mer om babianer